I februari 1992 flyttade jag och min familj till Tillberga. Det var inte direkt någon ny upplevelse att vistas på Sörby gård, jag hade sprungit omkring i huset sedan jag föddes, då min mormor och morfar bodde där då.
Är alltså inte född här, men efter dryga trettio år så är man väl ganska bekant med omgivningen. Finns förstås många som kan historien bättre än jag.
Min mamma Barbro Sörefall hade som livsuppgift att forska och lära sig allt om hembygden. Det resulterade i två böcker, Tillbergaandan och Hökåsenandan och innan dess ett antal mindre publikationer. Dagen kom 1986 då grävskoporna rullade in på Sörbyskolas gårdsplan för att riva allt. De hann riva en byggnad tills de kom till den stora röda tegelbyggnaden som byggdes 1909-1910. Barbro travade resolut framför grävskoporna och stoppade dem. Efter en del förvirring blev en kommunaltjänsteman ditkallad och förhandlingar inleddes på plats framför skoporna. Efter ett tag fick de dra sig tillbaka och förhandlingarna ledde till slut fram till att Hembygdsföreningen fick ta över byggnaden och ansvaret. Man gick ur huse för att hjälpa till med renoveringen, och för att göra en lång historia kort så står huset kvar än idag med fungerande förskoleverksamhet.
Barbro var född Schöld men tog senare namnet Sörefall efter Sörby gård. Vid hennes bortgång så ärvde jag min gammelmormors receptsamling från Tillberga järnvägsrestaurang och efter några år så hade jag knåpat ihop Augustas kokbok anno 1898 som är en slags uppföljare till Tillbergaandan på sitt sätt.
Apropå Sörby gård. Det är många som undrar varför det står kvar några gamla staketstolpar en bit in på gården. Stolparna är med flit bevarade då det är de enda kvarlevorna efter den mycket gamla landsvägen till Västerås. Den var två hästvagnar bred och där den gick igenom Tillberga så kallades den ”kärleksstigen”. Sörbygårds ägor sträckte sig då en bra bit mot Hubbo kyrka och det var då en bondgård med inriktning på äppelodlingar. Kunden till alla äpplen var företaget Önos i Skåne som gjorde saft och nattvardsvin.
Gården styckades sedan av cirka 1908 och köptes av ASEA-direktören Sigfrid Edström för 20 000 kr och han sålde därefter de avstyckade villatomterna till privatpersoner och industri 1943 för 39 000 kr. Anledningen till att Sigfrid sålde marken var att han 1942 skänkt gåvor till barnbarnen och då fått en kvarskatt på 40 000 kr och kände sig tvungen att sälja för att komma på fötter igen (källa: Anders Lif).
Tillbergaandan som social tillvaro är mycket speciell. Man hälsar på varandra och det är lätt att föra trevliga samtal med någon man träffar på. Det är något vi ska värdesätta. Det var något som jag och min vän Fredrik Andersson upplevde när vi startade TB-grillen. Veteranbilsträffar, italienska och afrikanska aftnar, bakluckeloppis med mera. Mat musik och glädje, det var umgänge i Tillberga på hög nivå.
Mats Lundqvist
Mats Lundqvist är bosatt i Böseberg i Tillberga. Han har under större delen av sitt liv ägnat sig åt mat inom restaurang och storkök. Musik har också varit en betydande del av hans liv. Efter att ha dragit sig tillbaka från yrkeslivet ägnar han sig nu åt att skriva böcker. Fyra stycken är publicerade och en till är på gång.
